♥ Tjejvasan 2016.

Vi började morgonen tidigt och intog en riktigt vasa-frukost. Proteingröt med topping, riskakor med keso och rödbetsjuice. Packa utrustning, kläder, mellis och bars även proteinshakes och BCAA gjordes i ordning. Så - in i bilen för resa mot Mora med stopp i sälen för att plocka upp skidorna på vallaservice. Förberedelserna var noggranna men välbehövda, det underlättar mycket! En rätt kylig morgon men vi visste att graderna skulle stiga bra under förmiddagen, solen visade alla sina strålar och inte en moln så långt ögat kunde nå! Helt fantastiskt! Vi hade lagt på en extra timme i restid i fall det skulle vara mycket trafik eller någonting skulle hända, tiden räcker gott och väl. Förbi Oxberg hamnade vi i en liten bilkö och vi tänkte att det nog kunde ta mycket tid att komma fram, det är väääldigt mycket folk i rörelse? Men nej, vi stod där i kanske 10minuter sedan rullade allting på hur bra som helst! 

 

Framme i Mora. Tanken på att det skulle vara lätt att få parkering exicterade inte, som sagt det är mycket folk! Men fel igen, inga problem att hitta ett lämpligt ställe att lämna bilen på och det krävdes en ytterst liten promenad för att komma in till Vasaloppsområdet. Vi kikade lite på målområdet och det som fanns runt omkring, hit ska vi igen om ett par timmar - flåsandes på skidor! Vi hoppade på en buss som skulle ta oss till starten i Oxberg, en buss fylld av glada, spända tjejer! Vi sa att åker vi på 3 timmar eller kanske strax över så är det mer än godkänt - då kan vi vara väldigt nöjda! Det sista mellanmålet inför start intogs kvarg, nöt-/bärmix, bcaa och ett äpple. JÖSSES, snart är det dags!!! Vi kunde inte sitta still eller veta om vi skulle skratta eller gråta över det som väntade, alla känslor på en och samma gång haha! Väl på plats var det dags att lämna in ombytesväskan, överdragskläderna och skidfodral. Avnjuta en kopp kaffe, kissa och sedan stressa i väg till startfållan! Tiden sprang iväg när vi såsade på lite haha. Nästan sist i startfållan hamnade vi, nu är det dags! Tänk... Jag har åkt 3 gånger sedan jag köpte skidorna och ungefär längden av ett halv lopp, hur ska det gå?

 

Känslan i mig var faktiskt som ett barn på julafton. Jag var så förväntasfull, nervös, glad och redan stolt över att vi faktiskt var där! Loppet var igång och pulsen ökade, lite backigt och trångt till en början. Jag ville ge allt, det var så enormt roligt att vara just där i det fina spåret, i ett perfekt väder och med min partner in crime! Jag tryckte på rätt bra mellan varven, efter 8 km kom en dipp.. Jag kände mig väldigt slut, redan?! På träningarna hade jag orkat, och nu måste jag dessutom 22 km till! Vad händer? Som tur var kom den första depån strax därefter så jag tog varm energidryck och en bulle och sedan kändes huvudet och kroppen sig pigg igen, läckert faktiskt! Inväntade min kompanjon och sedan drog vi vidare i spåret!

 

När 15km-skylten kom kändes det riktigt bra - då kunde nedräkningen börja! Kroppen är öm och trött nu vill jag lova, men det är bara att kriga vidare. Med 9km kvar om den sista depån och påfyllning av dryck, inväntning på Virre - vidare moooot mål, mot Mora! Hur trött man än var och hur jobbigt det än var så gick det inte slut le, le åt den underbara stämningen, all support från sidorna, vädret, känslan av att snart ha klarat av tjejvasan - del ett i tjejklassikern! Resterande kilometrar var det pannbenet som körde, järnet in till målområdet! 

 

Va?! Det är ju bra med marginal till 3 timmar? WOW! 4 minuter senare ser jag ännu en vit/svart-randigtröja passera mållinjen! Enormt nöjda, stolta och fruktansvärt trötta var vi! Virre försökte anklaga mig för att ha tvingats oss hit, men sanningen är att hade hon sagt nej så hade ingen av oss varit där - där med får hon skylla (nu: tacka) sig själv för att vi båda var där och genomförde loppet. ;) Jag är superglad att vi tog beslutet, att vi vågade ta oss an utmaningen! Man blir otroligt peppad och viljan att bli bättre, starkare och komma närmare sina mål/drömmar bara växer!