Ett minne för livet 🚴🏼‍♀️🚴🏼‍♀️

Helgen var fantastisk! På fredagen gick vi förbi jobbet så jag kunde visa pappa mitt andra hem (mamma har redan sett IPC) 😍 sedan gick vi till Enoteket och åt middag innan vi promenerade till Camilla och såg första halvleken av Sverigematchen. Hem för att packa allt för loppet och se Sverige sätta segermålet 🙌🏻 


Lördagen startade tidigt med en bra frukost för att ladda upp. Vi mötte upp Virre och hennes vän i Motala och dom slutliga förberedelserna började! Mot startfältet för att hämta ut nummerlappar och kika in i stadiumtältet. Mooot starten! 

Första biten, eller ja, de första 3 milen gick superbra och vi stannade vid första depån för att få lite mer energi 😁 Sedan uppförsbacke... 😎 Vi tog oss framåt, jublade vid varje mil-skylt och pappa mötte upp oss flera gånger för att peppa!! Det gjorde susen! 😍❤️ Efter sista depån med ca. 2,7mil kvar så såg jag att mamma fick bita ihop - och jag vet att kroppen gör ont 😫 Vi (mest jag haha) sjöng, peppade och bara såg till att det gick framåt - mot mål. Och i MÅL KOM VI! Såååå stolt att mamma klarade det, och med en fin insats och ett bra humör 😘😍 Tänk vad mycket mer man klarar av än vad man tror! 🌟 Så fint minne av en fin dag tillsammans ute på cyklarna! 

Hemåt med något tröttare kroppar och knoppar, en god middag tillsammans med Erik och hans föräldrar innan vi somnade gott. 

På söndagsförmiddag åkte mor och far mot Norrland igen och vi tog och packade väskorna för att åka ut till Ryd för att träna och äta middag med Olle och Johanna med barnen 😊 

Träning och jobb har veckan hittills bestått av och det fortsätter så till på fredag. För då... ska det cyklas 30 (!!!!!) mil - skräckblandadförtjusning, oh yes! Förberedelserna ska göras och kroppen ska förhoppningsvis få bra med vila och sömn innan fredagsnatten ska spenderas runt vättersjön på cykeln. Tur att jag har min partner in crime med mig!